Planering inför konfirmander...

Idag har det varit väldigt lugnt med praktiken... Det har varit planering för hela slanten. Imorgon är det konfirmandläsning och vi ska hålla i en liten del av läsningen.. Det kommer att bli en liten vandring där vi utgår från Christina Lövestams psalm 766 - Trosbekännelsen.

Jag tror på en Gud som är helig och varm,
som ger kampglöd och identitet.
En helande Gud som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet,

som stärker till medvetenhet,
som stärker till medvetenhet.

Jag tror på en Gud som gråter med mig
när jag gråter så allting blir gråt.
En tröstande Gud, som kan trösta likt den
som väntar tills gråten gått åt,
som väntar tills gråten gått åt,
som väntar tills gråten gått åt.

Jag tror på en Gud som bor inom mig
och som bor i allt utanför.
En skrattande Gud som kan skratta med mig,
som lever med mig när jag dör,
som lever med mig när jag dör,
som lever med mig när jag dör.

Första stationen innebär att konfirmanderna två och två (en med ögonbindel och en med bakbundna händer) ska hjälpa varandra att med kampglöd hitta två pusselbitar... Dessa ska de sedan ta med sig till nästa station. Dock ska de då inte ha några bindlar på sig under resten av vandringen. Själva pusselbiten ligger sedan till grund för deras identitet under vandringen.

Andra stationen handlar om att trösta. Där ska de på halva sin lilla pusselbit måla någonting som får dem att känna sig trygga. Något som tröstar dem när de är ledsna. De fortsätter till nästa station och med sig har de naturligtvis sin pusselbit.

Tredje stationen handlar om att skratta. Här ska de på andra halvan av pusselbiten måla någonting som gör att de känner sig glada.

Efter dessa stationer kommer de att samlas i kyrkan. De lägger ihop pusslet! Vi börjar med att sjunga psalm 767 - Möt mig nu som den jag är...

Möt mig nu som den jag är,
håll mitt hjärta nära dig,
gör mig till den jag ska bli
och lev i mig.

Liten betraktelse utifrån pusslet och det de gjort under vandringen:
Alla är vi ett med Gud och Gud hjälper oss med att ge oss kampglöd. När vi mår dåligt och behöver tröst så finns Gud där och när vi är glada och allting är bra, så finns Gud även där. Gud finns i alla oavsett vilken del vi har i livets pussel. I detta har vi en trygghet med både Gud och de andra identiteterna som finns runt omkring oss. ( Ni får se ett pussel framför er!)

En liten bön och sedan avslutas allting naturligtvis med att sjunga Trosebekännelsesången...

Detta var våra tankar... hoppas att det kommer att bli bra...Svårt när man inte riktigt vet vad det är för konfirmander. Det är svårt att komma in i en grupp som en clown i en låda liksom.

Ha det gott och kram på er...

Lotta!!!