Min kallelse...

Vad underbart det är att få skriva ibland! Ibland känns det som om allting bara flyter av sig själv liksom och det är härligt när man kommer in i en sådan lunk på något vis. Just nu håller jag på att skriva om min kallelse och mitt uppdrag.

Vi har inte fått några klara och tydliga direktiv för hur vi ska göra så därför kan det heller inte bli fel och det känns skönt att veta!

Jag har funderad ganska mycket på kallelsen sedan dess att jag lästa Patricia Tudor-Sandahls bok "En given väg" Den handlar om att hitta sin egen givna väg och hur man gör för att följa den. Visst är det klart att det ofta kommer upp en kallelse när det har mde Gud att göra men jag tror samtidigt att alla har en kallelse, ett uppdrag som man ska utföra. Det kan istället vara så attjag inte har märkt det ännu bara. Denna bok rekomenderar jag varmt även om det är så att den kankse inte ger så många nya infallsvinklar så tycker jag att den får mig att fundera. Den får mig att fundera på varför jag gör saker och den får mig att fundera på hur jag gör saker och när.

Jag tänker att kallelsen handlar mycket om orden kan, vill och ska. Allting tror jag börjar med att jag kan någonting. Jag har en kunskap, en färdighet som jag kan utföra i livet och då är det så att jag också ganska självklart utför den.

Detta utvecklas sedan också till att jag kanske går utbildningar och utvecklar mitt kunnande också till någonting som jag vill göra i framtiden. Ännu längre fram ochkanske lite för sent tro jag att vi tittar tillbaka lite på vad det ärvi gör och vad vi kan. (inte minst när vi skriver ner vårt cvför att sökajobb) och då tror jag också att frågan om vad det är jag ska göra kan komma upp. Ja, vad är det jag SKA göra i livet?

För min del är det en svår fråga, hur ska jag kunna veta det??? För mig kommer Gud in i "spelet" och jag tror att han visar mig vägen jag ska gå, bara jag låter honom göradet. Att vila är någonting som jag ser är viktigt!
Om jag sedan vilar i det och ocskå släpper efter så tror jag att mitt och Guds tanke kankse är det som är samma.

Ja,jag har börjat titta tillbaka vad det är som har fört mig hit till Jämshögs Folkhögskola och Församlingspedagogutbildningen och det är ganska spännande att titta på valen som funniti livet och intressant att se hurdet har utvecklats. När jag från att ha gått från handels och administrationsporgrammet pågymnasiet inte alls blivit någon säljare i den bemärkelsen utan att jag kommer jobba i kyrkan. För mig är det så långt från säljande som det kan bli!!! Samtidigt kan jag se de saker som jag är bra och kan som en underbar gåva i det somjag nu tänkerhålla på med.

Nog med svammel... nu tänker jag fortsätta att skriva.. vi hörs
Lotta