Vandring på Ivön

Ja, måndagen fram till onsdag bestod av vandring. Det var Pilgrimsvandring tillsammans med klassen och svenska kyrkans grundkurs. Och visst vandrade vi, men jag vet inte om jag kan kalla det så otroligt mycket pilgrimsvandring. Jag känner att det var trevliga dagar tillsammans, med många härliga samtal, men så mycket inåt resa kan jag väl inte säga att jag erfarit. Men så är det, man är i olika faser i livet och just nu så känner inte jag att jag tänker speciellt mycket - vilket jag egentligen borde... eller tänker gör jag väl men det blir mest en massa tankar om allt det där praktiskta som måste göras inför flytten.

Vi hade i alla fall väldigt roligt och trevligt, gott väder jag känner allt att det tagit lite färg i ansiktet... och det är härligt.

En positiverfarenhet är att jag efter 1,5 mils vandring faktiskt kände att jag skulle kunna gå lika mycket till och det trodde jag nog inte att jag skulle säga. Den där powernapen utanför kiosken vid vattnet gjorde susen. Synd bara att det inte hände mer under vandringen. Pratade en hel del om att vi kanske skulle hade med oss lite papper och akvarelle, det hade varit underbart att stanna i grupp och måla lite granna.. Men sådant kommer man inte på innanefteråt. Så är det, man lär sig någonting nytt varje gång.

Det som jag tyckte var värst av allt detvar att vi gick på asfalt hela tiden, vilket inte min kropp gillar så mycket, så ont gör det nu... Sedan var det också maten... korv i två dagar är inte någon hit. Speciellt som med mig, när jag ine ens gillar korv, hade jagvetat detta hade jag köpt något annat med mig...

Sammanfattning, efter ca 3,5 mil och många härliga skratt var det en rolig avslutning med svenska kyrkans grundkurs och klasskamraterna...